Bromo

November 2010 hade Bromo utbrott sist. Varade nästan i ett halvår. Igår när vi gick upp på vulkanen puffade den vita ångmoln och osade svavel. Det rev i halsen och vi hostade irriterat, så vi stannade inte bakom det söndervittrade cementstaketet vid kraterkanten speciellt länge utan tog trappan ner till hästarna igen. Tjejerna red häst t.o.r jeep-parkering så de var i himmelriket. Jag, Martin och guiden spetade på i vulkansanden och gammal aska för att hinna med.

Vi gick upp halvfyra för att först åka till en utsiktspunkt på den stora kraterns kant. Bromo är en vulkan i en vulkan. Vi fick möta soluppgången med ett femtiotal tjoande indonesier efter att ha gått upp sista biten, där inte änns jeepen kunde köra, under stjärnklar himmel. Kyligt och läckert att se stora kratern med sina vulkaner komma fram i dagsljuset.

Läckert var det också att upptäcka att vi faktiskt hade självaste Bromo som utsikt när vi kom tillbaka till vårt hotell för frukost. Ett rum med vulkanutsikt. Vi kom nämligen dit när det redan var mörkt och förbi läggdags. Såg inte änns att vi körde dit på den smala kraterkanten. Vi var ett trött gäng som sov med slängande gamnackar i bilen. Flugit in direkt till Surabaya från Penang.