Vi har en smygplan på att få hela familjen upp på Penang Hill innan vi flyttar hem. Inte via tåget upp, utan via våra egna ben. Allihopa tillsammans, i samla trupp, glada och äventyrslystna. Vandra från basen vid Botaniska trädgården till hinduiska templet på toppen. Foodcourt, glass och kanske afternoon tea på Brown´s som belöning.
Vi gjorde en oplanerad test av planen i helgen och baske mig, jag tror det kommer gå! Vi vallade oss 5 km uppför i djungeln till först Tea House 5 sen Tea House 84. Därifrån är det inte så långt kvar till toppen men i stället gick vi nerför en brant kilometer längs asfaltvägen till Botaniskas entré för att få oss en sen lunch.
Hade vi bara haft pengar till tågbanebiljetten och mat så hade vi topp-satsat. Men, med trettio ringghits på fickan, kan man i för sig få en lunch för fyra på foodcourt men man kan inte lösa en endaste biljett till tåget. Så det fick vara. Gå ner skulle vara att ta sig en ocean med vatten över huvudet.
Det var väl inte muntra rop, skutt och pur glädje i barnabenen hela vägen, men de knatade på och vi stängde öronen för gnäll eller avledde med pepping, upptäckter som apor, fjärilar, vackert lövverk och annat som egentligen inte intressarade dem det minsta. I värsta fall blev det en tur på pappas axlar.
Vid delmål 5:an var alla på tillräckligt bra humör och hade tydligt pigga ben för fortsatt attack in i djungeln. Sen var det ändå kört för det blev lika långt att vända om som att gå vidare. Bara att knata på. Lite missnöje pös fortfarande men vid 84:an var det glömt. Där fick de äckligt te, vi vidervärdigt kaffe och av alla uppskattade mariekex. Självservering mot firivillig donation i en trälåda.
Nerför var värst. Men, det var så illa att ingen klagade. Filippa sprang för att det skulle gå över fortare och Emelie bara stannade, tog min hand och la på sina knän och konstaterade att benen skakade, sen stapplade hon vidare. Det är så brant att man går bakåtlutad så man nästan sitter och fyrhjulsdrift behövs för att komma upp med bil. (Vanlig Penang-moppe funkar så klart alltid.)
Jag har träningsvärk i hela benen. Martin tog och simmade en kilometer på eftermiddagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar