Tänkte att när jag ändå var inne i ett fixarstim och har pass och alla viktighetspapper i handväskan, så kanske jag skulle kunna få tillbaka mina pengar från vår hovleverantör AirAsia också? De har ställt in ännu ett Laos-flyg för oss. Så nu stryks Laos från listan. Hur mycket jag än vill se landet, flyta på Mekong och smaka deras mat. Det blir inget på denna treårsvända i Sydostasien. Andra gången gillt de ställer in oss. Vi fattar vinken. Nåt kvar att längta efter. En orsak att komma tillbaka.
Denna gången var det dock inte bara att trycka på en knapp på deras hemsida. Nej, denna gången var det oändlig telefonkö i dagarna tre och en veckas väntetid på emailen. Vad krävs då?
Just det. Ett ansikte mot ansikte-möte.
Idag var en bra dag för sånt. Bilen på service nere vid Komtar så jag skulle ha vägarna förbi. Rainforest Bakery precis i närheten så jag kunde köpa hem de sällsynta lyxvarorna surdegsbröd (ups, bara hälften finns kvar) och nybakat grovbröd.
Sälvklar hittade jag inte kontoret där google map hade pekat ut det, men tjejen på Rainforest hjälpte mig med sista finjusteringen så jag kom rätt. Oj, sån kö! och bara en tjej som jobbade tappert, och ack så långsamt bakom disken.
Ansikte mot ansikte-mötet fick skjutas upp, och läggas ner. För hör och häpna, mitt när jag stod och hejade som mest Emelie som hade sportdag på skolans kvava fält, då ringde det. Hörde inte ett ord av vad personen sa för musiken dånade men efter att ha hittat ett lugnt hörn så är nu flygbiljettspengarna mina igen.
Det måste vara nåt i luften. Telepatin går fram (och Emelie tyckte sportdagen var superrolig. Så rolig att hon bara lyckades se missnöjd ut den första kvarten och nu sover hon med guldmedaljen hårt i sin lilla hand)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar