Igår eftermiddag var det äntligen dags för lite äventyr! Efter skola, jogg och mandarin slängde vi oss in i bilen och åkte till fiskebyn Teluk Bahang för god lunch. När vi fyllt på alla energidepåer tog vi båten ut till Monkey Beach. Vi flög fram över vågorna och tjejerna skrattade med skräckblandad förtjusning.
Martin och jag satt där på den fina vita sanden, torkade efter badet och bara undrade varför det tagit oss ett helt år att komma hit. Över ett år! Hit är ju det första stället man ska åka när man flyttat till stökiga Penang. Vågskvalp, fint vatten och fin sand. Bara nåt motorbåtsbuller ibland. Ett sånt paradis behövs för att vila upp sig på när man sicksackat fram genom trafiken, myllrat på marknaden och trängts på foodcourts.
Vi fascinerades också över vilket drömjobb där fanns. Smälla upp några bord och stolar, en pressening över och sen klafsar man ut i djungeln, hämtar kokosnötter, choppar av toppen, trycker i ett sugrör och säljer till turisterna. Uppdruckna kokosnöten städar man undan genom att slänga in i en buske. När inga turister är törstiga ligger man i hängmattan. Martins nästa karriär?
Från Monkey Beach gick vi tillbaka till bilen i Teluk Bahang. Guideboken över Penangsvandringar säger att det är en entimmarstur. En kokosnötsförsäljarkille tittade på tjejerna och sa att det skulle ta oss två. Det tog tre. Över rötter, lianer, stenbumlingar, upp och ner på smala stigar gick vi. Två tredjedelar gick super. Vi hade så skoj. Stannade och badade, fikade och plockade snäckor på stranden. Den sista tredjedelen var trög. Fast vi gått just den biten förr. Vi var ohhh så trötta. Emelie kunde snylta till sig att sitta på Martins axlar men vi andra fick kämpa vidare där i våra flipflopps. Tänk att en 10 minuters motorbåtsresa kan vara så lång?
Det blev en välförtjänt glass när vi kom i mål vid sexhugget. Sen bytte Martin och jag till torra tröjor, Emelie till klänning och så åt vi STORA hamburgare på Hard Rock Café i Batu Ferringhi. Vi har sovit gott i natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar