Söndag är sovmorgon och vi hade bestämt att ta frukost på ett indiskt hak nära marknaden och sen gå och handla frukt och grönt. Jag har nämligen ätit roti där förr med en av mammorna på PTC. Man får räkna henna som local. Kines, född på ön men uppvuxen i Singapore och Australien. Hon flyttade tillbaka till Penang för fem år sedan, så hon känner gubbarna på de indiska haket. Vi var där och åt sen frukost en dag efter ett möte och hon lärde oss hur man ska äta roti. Mycket curry och mycket gegga.
Nu var det familjens tur att prova haket. Roti har vi ätit massor av så vi vet vad vi vill ha. Gick sådär att beställa. Trots att vi sa exakt vad som stod på menytavlan, visade med fingrarna hur många vi ville ha men kommunikationen kändes dålig, noll. Av våra beställda två mangolassi, en äppeljos, en te, två roti canai (bröd), en roti telur (bröd med ägg) och en roti pisang (börd med banan) fick vi mangolassin, josen, en roti telur och en roti canai. Indiske killen som tog beställningen såg mest ut som han inte brydde sig och önskade att vi kunde tagit vår frukost hos grannrestaurangen, eller bara helst stannat hemma.
Men, ok lite gjorde han för att hjälpa till. Han hämtade mannen i kassan som i alla fall försökte kommunicera - på malay. Vilket lät: bla bla roti kosong, bla bla roti bla bla roti bla bla makanan. Vi lät: ????? Tills Martin kom på att kosong betyder ingenting. Sen lyckades vi få en roti canai (bröd med ingenting) till och därmed tvärstopp. Ät och var glad.
Jag och tjejerna hade fuskat med lite frukost hemma. Martin gick hungrig men, inte så fattig, från restaurangen och vi fick köpa med oss lite pannkakor hem från killen med lilla lastbilen som står utanför marknaden. Det blev en lång och utdragen frukost med andra ord och inte många var hungriga till lunch.
Fast, det blev pasta i alla fall för Filippa skulle ladda upp för två timmar balett. De ska tydligen lyftas till nästa nivå och förberedas för examination så då måste det tränas mera och de fick byta tid till söndag eftermiddag. Vi förvirrade västerlänningar fattade inte att uppdansing ligger i faggorna eller att det faktiskt var frivilligt med extra timmen. En malaysisk mamma ringde upp mig och var rejält irriterade på deras malay-fasoner att bara försöka kräma mer pengar från dem utan att informera mer än att barnen har bytt tid. Där fanns nämligen inget barn för henne att hämta efter de vanliga 45 minuterna. Jaha ja, vi får se om de tycker att det är skoj så får de köra på i två timmar och vågar de så får de väl dansa upp.
Vi andra kom på att två timmar dans var ju perfekt för två timmars fika för de övriga. När Emma och Filippa övande på att hoppa högre så hängde vi andra vid poolen tills rejält regnväder blåste upp oss till lägenheten. Martin flashade med sitt nya musiksystem tills det var skype-dags för både oss och familjen Barlov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar