Nytt försök på mandarin. Nu blir det en timme varje lördag förmiddag för mig. Nere på dagiset mitt emot vårt hus. Kenan går där så hans ena fröken Mei Chen har bjudit in föräldrarna, läs mammorna, med vännor till att få lära sig lite nybörjarmandarin. Det ska jag ju redan kunna men gudarna ska veta att det inte är lätt att hitta en mandarinlärare på denna ö trots att de flesta är kinesättlingar. Sen har jag betydligt mindre fritid än innan med halvtidsjobb och distansplugg på en kurs på LTU. Så man får ta det som bjuds, och funkar praktiskt i mitt nya malayliv. Avgiften är frivillig i storlek och går till välgörenhet så även om jag inte lär mig nåt så går mina språkliga ambitioner till en god sak.
Lördag förmiddag funkar faktiskt rätt bra även om Emelie måste följa med och roa sig med paddan och rita. Filippa lär sig nämligen mandarin samtidigt på skolan och Martin passar på att få veckans jogg efter att ha skjutsat dit vår lilla ambitiösa lördagselev. Eftermiddagen blir dock fri för fritid.
Denna eftermiddagen ängnade vi till bad och fika i poolen, där Emelie som inte kan simma skulle visa mig att hon visst kunde och sjönk till botten på första simtaget. Hon kom dock snabbt upp alldeles själv och hämtade sig efter lite tårar kvickt från chocken så att vi andra kunde släppa ut våra asgarv och efter en lite stund skrattade hon även själv. Efter att ha svalkat oss i vattnet drog vi till golfbanan och svettades på driving rangen. Filippa bankade bollar så svetten droppade från pannan. Högröd i ansiktet, pausade bara för att dricka vatten. Jag nöjde mig med att slå i väg ett tiotal innan jag drog mig in i skuggan igen. Middagen tog vi inne på klubbens AC-svala thai-restaurang och tittade på när malaysiska ungdomar simtränade i 50-metersbassängen utanför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar