Om effektivitet och arbetstillstånd

Förra veckan när jag skjutsade Emelie till dagis hann vi med lite mellansnack vid rödljusen på vägen. Man hinner prata om rätt mycket, för det är rött länge här. Emelie konstaterade vid första rödljuset att nu jobbar jag, det gjorde jag inte innan.

- Nä, jag hade inget arbetstillstånd innan.
- Vad är det?
- Det är en stämpel i passet som säger att jag får jobba i Malaysia.
- Men, vi bor ju här!
- Jo, (med lång tystnad för mamman blev lite ställd. Det sämmer ju, Vi bor ju här!) men om de som är från Malaysia kommer till Sverige så måste de också ha stämpel i sitt pass om de ska jobba där
- Vad konstigt. De bor ju i Sweden.

Sen, blev det grönt och jag korsade korsningen och undrade mest varför Emelie envisas med att kalla Sverige för Sweden. Emelie tänkte på nåt helt annat för vid andra ljuset kom nästa fundering

- Du jobbar inte lika mycket som pappa.
- Nä. Jag måste ju hinna ta hand om er och huset också
- Jaha, men du jobbar ändå mindre än pappa.

Hrmph, nu blev mamman förnärmad. Lilla skruttan ska bara veta gå hur mycket mammor och pappor fixar och donar i hemmet. I expatparadiset är det i för sig mest mammor. Det är ju förfasen ett helt jobb till, nästan, tja kanske inte riktigt om man har Sumathi, men hrmph ändå. Fast Emelie fortsatte sin fundering och det visade sig inte alls vara hemarbetet hon tänkte på. Här var det pappan som skulle vara förnärmad för hon sa vidare:

- Du jobbar inte så mycket som pappa för du behöver inte öva lika mycket som honom så du blir klar tidigare.

Jo, jag tackar jag! Här har vi en tjej som både förstått både effektivitet och jobbpolitik. Ska jag fostra henne till nästa Merkel, med fashonita inslag?