Ok, de bygger ett nytt jätteköpcentrum en tomt i från vårt hus. Loke Mansion, en fin gammal kolonialvillan kommer ligga inklämd mellan vårt 28-våningshus, ett 38-våningshus och nu köpcentrumet som hittills nått till nionde våningen och buden på vart det ska sluta är lite olika. Än sticker armeringsjärnupp, så nio räcker inte. Bygget fortsätter och nu ser vi inte längre Penang Hill från poolen.
De låter så klart, från 8 på morgonen till långt efter solnedgången, alla dagar i veckan utom söndag. För det mesta. Stänger man bara fönster och balkongdörrar så stör de inte. Jag kan sitta vid mitt skrivbord med min dator, läsa, studera och förkovra mig per distans hela vägen till Lule och lära mig allt om genus, innovation och hållbar utveckling (är det hållbart att bygga ett nytt köcentrum 100 meter från ett annat längs en väg som alltid har trafikstockning?). Men, så har vi grannarna i huset!
De köper sig en ny fin lägenhet. Inredd och klar på när som köket och tvättmaskin. Allt är blankt och splirrans nytt. Det duger inte. De har värre renoveringsnoja än svenskar! Ut med allt nytt och in med nytt, som de själva valt. (är det hållbart att inreda osåld lägenhet där ändå allt slängs ut igen, oanvänt?). Så 500 kvm klinker och kakel ska bilas upp. Då kan man inte plugga hemma. Då står det 'jävla gubbe sluta bila' och 'jävla rika ytliga frujävel' på inlämningsuppgiften. För, ja det är en man som bilar och det är frun i huset som ska piffa supercondon. Jag tror inte jämlikhetsproffessorn uppskattar att läsa sådana stereotyper så man får dra från hemmet och plugga bland de rika frujävlarna på Starbucks. Dricka kaffe från andra sidan jorden i en engångsmugg. Det är väl bara innovation jag lyckas täcka med positiva poäng. Starbucks, vilken innovativ affärside!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar