Angel Fish

Igår tröttnade jag på mina små snorkelkrukor. Jag drog till med muta. Nu ska det ut och snorklas! Pappa dyker. Så här kan vi inte sitta och sanda igen.

Vi har världens finaste husrev, dryga 100 meter ut från stranden. Långgrunt med sandbotten och sköldpaddornas favoritsjögräs hela vägen fram. Sen droppar det tio meter och där vimlar av koraller och fiskar. Martin såg två sköldpaddor och en revhaj redan första dagen, när han gav sig ut på en kort snorkeltur.

Har man sånt runt knuten kan man inte sitta i vattenbrynet och guppa eller paddla runt med sina simfötter två meter från stranden.  Inte änns simma slalom runt pålarna som är rester från en gammal brygga duger som ursäkt. På med simpuffarna, cyklop och simfötter och så radade jag upp belöningarna som väntade: En godis för fisk, korall och sjöstjärna. Två för sköldpadda och tre för haj. Spelar ingen roll om man ser en eller hundra.

Tjejerna kammade ihop tre bitar var igår, och tre idag. Haj och sköldpadda väntar fortfarande på oss. Men, idag kom vi hela vägen ut till droppet. De var så tagna av det fina blå vattnet som det blir vid ett dropp, alla stora och små fiskar och det bästa av allt, de såg Angle Fish!

De var helt till sig. Det var en sån fisk Filippa var på Year 2’s concert på Wawasan för några veckor sen. Hennes kostym ligger i en box hem till Sverige och hon ser fram emot att få ha den som pyjamas i sitt kalla hemland. Men, att se en på riktigt var superduper! Jublet steg över revet. Vi gled med strömmen en tjugo meter längs droppet och sen började Emelie oväntat hacka tänder så vi tog oss in igen för te och eftermiddagsfika.

Nu sover Emelie. För tredje gången idag. Antingen är hon på väg att bli sjuk, eller så är hon bara helt slut efter lång resa hit och en händelserik sista månad på Penang. Det kommer morgondagen visa oss.