tisdag 23 juli 2013

Strandpromenad


Vi promenerade längs stranden så långt det bara gick igår. Plockade vackra snäckor, gjorde fotavtryck i vit sand och tittade ut över turkost hav.

Stranden slutade vid den lyxigaste dykresorten. Betonghyddor med badrum, resårmadrasser, air con och internet. Tacka vet jag vår hydda. Martin säger att för hans del handlar det bara om pengar. Betonghydda med resårmadrass skulle han föredra flera gånger före insjunken för kort madrass i hydda med palmbladsväggar där det regnar in så fort det blåser.

Betongresorten är schweizisk dyr. Helt ur proportion i denna delen av världen och för oss, så Martin får drömma. Jag är lycklig för hyddan. Antagligen för att den får mig att känna som jag var tjugo igen och reste runt sydostasien på några dollar om dagen. Man behöver inte mycket mer.

Skillnaden mot när jag var tjugo är att skräphögarna växt och spritt sig. Även här ute, där det knappt finns folk, i ett naturreservat ligger det plastflaskor, påsar, gamla blöjor som lokalbefolkningen helt säkert inte har råd med, engångsförpackningar i alla dess former och till på köpet en trasig droppflaska längs stränderna.

Vad pysslar vi med egentligen? Även om vi tar hand om vårt skräp, så svämmar det över. Vi tappar en plastflaska här, det ramlar ut en tops där, mobilen slant ur handen rakt i plurret. Det är bara för mycket. Mer än vi människor klarar av. Engångsförpackat , enkelt och sterilt. Men, vad ger det egentligen? Skit i en annan ände? Vi slänger och slänger. Vi är proffs på sopsortering. Kan vi inte få bli proffs på att reducera, producera mindre? Använda det som finns där vi står?

Stranden är full av vackra snäckor. Stora, små, perfekta och många är helt oskadade.  Vackra, blanka i klara färger. Tjejerna plockar så många de orkar bära tillbaka till Robben’s. De leker med dem. I timmar, koncentrerat och vill inte bli störda. Legot jag köpte med till dem är nedstoppat i sina påsar. Ointressant, de har knappt rört det sen de första par dagarna. Mycket roligare att använda det som finns, där de står. De vackra snäckorna i alla dess former och färger. De lever och när vi åker igen så ligger de på stranden som vi aldrig hade varit här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar