Det var Emelies klasskompis Felix med familj som bjöd dit oss. Pappa bossar hotellet så vi hade fri kväll. Felix mamma lyckades faktiskt hitta den enda hawaiiska maträtten på den gigantiska buffen och Felix och storebror hade hawaiiskjortor på. Martin knatade iväg till Parkson's och slog till på en gul malaysisk batikskjorta. Aloaha!
Jag och tjejerna höll oss till att vara snygga. Framför allt tjejerna. De skulle ju ut med Oscar och Felix! Och, oj vad de hade trevligt vid sitt barnbord med deras andra gästers barn. Och, oj vad de lekte efter att ha länsat dessertbuffen. Vi fick vrida ur klänningarna, nästan, innan vi sent satte oss i bilen hem.
Det var en seg familj som tog sen frukost med BK och familj i söndagsmorse. Martin klart segast. Han steg nämligen upp tre på natten för att åka till andra sidan ön för att springa ett halvmaraton med start innan solen gick upp. Sprang först i beckmörker och sen igenom kampungs som sakta vaknade. Låter rätt läckert om man bortser från uppladdningen och alltför tidig uppstigning.
Filippa orkade inte änns gå på sin sista danslektion och ville avboka sena eftermiddagens kalas hos Aryan på The Cove. Men, efter att hon vilat och tänkt på saken så åkte hon. Hon kom på att det skulle bli hennes sista kalas med klassen och det där sista kan man inte missa fast man är trött och smygförkyld. Sista är sista. Tur hon åkte, för hon hade underbart superduper magiskt roligt (citat) och kom hem långt efter läggdags.
Emelie hade också superduper magiskt. Hon lekte med Lucia här hemma med leksaker från de två lådorna som inte fått öppningsförbud på sig. Vi såg inte röken av dem på timmar så jag och Lucias föräldrar hade trevligt på havsbalkongen. Martin gästspelade när han inte satt och svor i tjocktrafiken till och från kalas, två gånger om.
Så på en helg var vi inte bara på Hawaii med britter och en japan, utan vi hade Danmark på balkongen, frukost med Malaysia och kalas med en tiondels FN. Jorden runt på en helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar